Robbans rapport från i lördags

Robert Andersson arbetade som kanslist/vaktmästare i en kombinerad roll för Sandareds IF mellan 1975 och 1981. Idag är han en lokalfotbollsfantast med ett extremt intresse för idrottsanläggningar och de lägre fotbollsserierna. I lördags besökte han Sandevi och skrev några rader om matchen mot Angered. Följ Robban på "Arena Fotboll" på Facebook för mycket härlig läsning!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördagseftermiddagen tillbringade jag på Sandevi i solskenet med en perfekt gräsplan framför mig. Nu skulle det bli division tre fotboll då Sandareds IF skulle möta Angered BK.

Det är nästan två helt vitt skilda världar mellan dessa lag om man bara ser till tabellplacering. Angered leder serien med sina 5 segrar och 1 oavgjord och med 16 poäng.
Sandared har som nykomling haft det svårt och endast inkasserat 1 seger och fem förluster och bara 3 poäng och just nu på nedflyttningsplats.

Då borde det inte kunna gå på mer än ett sätt tycker man då? Men så enkel matematik stämmer inte alltid. Någon respekt för serieledarna verkade inte de unga sandaredsgrabbarna ha och de drog igång anfallslustan direkt och försökte med finurlighet, dribblingar och löpningar komma in bakom Angereds backlinje under den första halvleken.

Kanske fick man lite hjälp av en omdiskuterad utvisning efter 4 minuter av Angereds ena mittback som blev frilägesutvisad. En av de vindsnabba lirarna i SIF skulle kontra och blev dragen i armen när han hade fritt läge mot mål ute på den vänstra kanten. Rätt eller fel med rött? Det tvistar nog de lärde om ännu? Kanske något hårt dömt då det enligt mig fanns spelare innanför den felande som kunde ha ingripit i nästa skede. Det blev i alla fall ett himla liv om detta, givetvis från bortabänken och lirarna på plan. Ljudnivån höjdes lite onödigt mycket i alla fall.

Angered gick ner och spelade 3-3-3 i fortsättningen vilket gjorde att SIF:s unga garde fick lite extra ytor att röra sig på. Det gjorde man bra och kom fram i halvfarliga lägen ett flertal gånger dock utan resultat. Bäst minns man kanonen som avlossades några minuter från slutet av Niklas Lyden men målisen i Angered låg som en "rem i luften" och boxade bollen över ribban. Halvtidspausen kom och 0-0 var ett faktum. Med ett litet chansövertag för SIF:s del.

Nu fick det bli lite mat i magen då den kurrande påminde mig om detta sedan en stund. Denna gången blev det en grillad hamburgare med tillbehör som mättade bra. Den brukliga intaget av korv gjorde jag innan matchen precis vid ankomsten till arenan. Smakade bra som alltid.

Andra halvlekens spel blev lite svängigare än den första och spelet böljade lite mer fram och tillbaks. SIF skapade några bra lägen med det saknades nåt i straffområdet när chanserna väl kom. Fortfarande var det lite högljutt på plan och det var gästerna som manade på de sina allt mer.

I 68:e minuten kom då 0-1 efter ett fint inlägg från höger där den långe reslige Kristian Kocevski snyggt "knoppade" in bollen förbi en chanslös "målis" i Sandared. Nu trodde i alla fall jag att Angered skulle kunna lugna ner det lite och styra bort de unga grabbarna i SIF, men istället ökade de farten och finurligheten och skapade ännu mer halvlägen i "parti och minut". Men "bolluschlingen" ville inte gå riktigt den rätta hemmavägen.

Men istället när hemmalaget tryckte på så blev det kontringslägen för gästerna som dock också rann ut i sanden och "målisen" i SIF-målet kunde avvärja med hjälp av sin försvarslinje. Några riktigt skarpa lägen fick dock hemmalaget i slutet då bollen for likt en "flipperkula" strax utanför målet några gånger. När domaren Robin Drakenhammar blåste till slut pustade nog Angeredslirarna mest över att ha klarat av att spela med en man mindre i cirka 90 minuter.

Men Sandaredslirarna skall med högburet huvud sträcka på sig då de inte visade nån respekt alls för serieledarna från norra Göteborg. De kommer utan tvekan att lyckas vinna några matcher om man visar dessa fina takter även i slutet då det nu återstår att möta Öckerö, Landvetter, Ulricehamn och Råslätt, två hemma och två borta. Men det krävs nog minst två segrar, helst tre så det blir tufft att klara av att få stanna i division tre även 2021.

Bästa spelarna i respektive lag tycker jag att dominanten i Angered som också blev målnickare och matchhjälte, Kristian Kocevski var samt de tre i backlinjen som blev kvar efter den tidiga utvisningen.
I SIF var utan tvekan nr 17 Alexander Ceganjac bäste spelaren, om inte den bäste på hela planen. Men även här var backlinjen mycket bra tillsammans med Rikard Jokinen i målet samt anfallskompisen där framme Julius Dimitrevski.

En fin fotbollseftermiddag var till ända där jag fick träffa gamla fotbollskompisar från "anno dasumal" (70-talet) på läktaren. Vi tyckte nog lite till mans att SIF borde ha fått med sig nån poäng denna dag.

Tack för mig för denna gång hälsar er ödmjuke reporter Robban.

Anton Wall